
Bloggen ”Rasmusgatan Malmö” drivs av en boende på just Rasmusgatan på ökända Seved i Malmö. Bloggaren är anonym. Något annat finns inte. Han har i princip inte skrivit något kontroversiellt – inte kritiserat att det är just invandrargäng som tagit makten i stadsdelen – utan bara torrt beskrivit hur det är att bo på Rasmusgatan. De kriminella gängen har försökt spåra bloggaren.
Pojkarna på gatan är företagsamma. Det är bara dumt att tro något annat. Jag fick höra på ett möte att de har försökt spåra den här bloggen genom IP-numret. Nu har jag aldrig använt mitt privata internet när jag publicerat, utan använt olika trådlösa nät på gatan varje gång, men det säger en del om pojkarnas ambitionsnivå.
Vad kan syftet vara att försöka ta reda på en bloggares identitet?
Media har tidigare rapporterat om hur boende som pratat med tidningarna eller annan media systematiskt attackeras.
Fönsterrutor krossas. Bilar vandaliseras. Informationsflödet från området har de kriminella bestämt sig för att stoppa. Området är deras. Anmälningsfrekvensen till polisen är låg.
Situationen på Ramsusgatan kan vara otroligt tröttsam och är samtidigt oerhört komplex. Den stora majoriteten som hänger på gatan är invandrare eller av utländskt härkomst.
Så är det. So what? Har det någon betydelse? Jag ser bara människor, inte ras eller etnicitet.
Bloggen handlar om människor på Rasmusgatan. Goda som onda. Inget annat.
Läsning av bloggen ger en sorglig inblick i vardagen på Seved. Bloggarens dotter utsätts vid ett tillfälle för ett rånförsök.
Ringde precis hem från jobbet för att kolla att den fjortonåriga dottern kommit lyckligt hem från skolan. Dottern berättar att hon blivit stoppad på gatan av en några år äldre kille.”
- Killen skriker åt henne: “Ge mig allt du har.” Dottern är dock streetsmart efter alla år på Seved och säger lugnt: “Hördu, jag bor här.” Killen backar och stammar fram: “Ööh, öh, jag skämta bara.”
Bloggaren är väldigt kritisk till att boende själv ska dela ut sin post. Han anger varför han är kritisk i en rad argument. Dessa ”missförstås” givetvis av vissa läsare som försöker göra politik av det hela. Rasistkortet ligger hela tiden nära till hand. “Rasmusgatan Malmö” skriver:
På Seved finns, utan att överdriva, en gängproblematik. I gängen finns en stark lojalitetskänsla. Man skyddar varandra. Minderåriga, icke-straffmyndiga, stashar bland annat droger och vapen för att de äldre ska klara polisens kroppsvisitationer. Boende som polisanmäler eller figurerar i media hotas, får sina bilar förstörda eller fönster krossade. Det är ofta de yngre pojkarna som genomför dessa dåd. På order från de äldre eller för att visa sin duglighet.
De två unga vuxna på Seved ska dela ut post på Seved. Posten som de ska dela ut kommer att kunna vara: värdepost, t ex kreditkort och koder myndighetsbrev, t ex från Kronofogdemyndigheten och sociala myndigheter, brev från polisen innehållande polisanmälningar, brev från media, brev från politiska partier eller organisationer, brev från ideella föreningar och organisationer.
De två unga vuxna kommer, vare sig de vill eller inte, att besitta en otroligt stor kunskap om de boendes förehavanden. De två unga vuxna kommer också, vare sig de vill eller inte, att ingå i ”gemenskapen” på gatan och med det också i den lojalitet som finns. Frågan är inte om de här två unga vuxna på Seved kommer att hamna i en intressekonflikt utan om när.
C23 ger sitt stöd genom detta inlägg till den anonyma bloggare på Rasmusgatan. En Blogg skall och får inte tystas av illavarslande personer vare sig det kommer från kriminellt håll företag eller myndigheter, tyvärr kan skillnaden vara hårfin.
GO On Bloggen det är nyheter och inlägg likt dina / Era som gör att media inte tystas och att den riktiga sanningen kommer fram, och inte medias bild av det hela







Datorspel är alldeles uppenbart en kulturyttring som betyder mycket för såväl barn och unga som för en del vuxna. Att det går att slå fast att forskningen hittills inte lyckats finna bevis för att våldsamma datorspel skulle leda till våldsamma spelare är inte att säga att det är fritt fram för allt.
Många unga och vuxna kontaktar oss via mail samt på vår chattsida och efterfrågar möjligheten att träffa andra med liknande erfarenheter: vars närstående har tagit sitt liv.